Ny skiva 2020!
Lyssna på Spotify
Köp skivan: kristine@kristinewest.se
Recensioner av ”Dancing with Bach”:
Hi-fi & Musik
En rolig och enormt välspelad produktion. Så kan man sammanfatta innehållet i denna härliga skiva. Den har kallats ”Dancing with Bach”, därför att man på ett genreöverskridande sätt kombinerat dansant folkmusik med lika dansant musik av Bach, allt spelat på flöjter och nyckelharpa, och med inslag av ett par gästartister, däribland Ale Möller. Det kan vara svårt att avgöra vad som är vad, och det säger en hel del om faran med att låsa in sig i olika genrer. Här det helt enkelt fråga om underbart musikanteri. Man blir bara glad.
OPUS Magasin
Folkloristiskt Barocksväng
Självklart kan man dansa – ska man dansa! – till Bachs musik.
Vem har inte fått fart på fötterna av Bachs tredje Brandenburgkonsert? Allemander, anglaiser, gigues, sarabander, passepieder – exemplen är legio i den väldiga BWV, Bach Wesk Verzeichnis. Den färgstarke brittiske musikproffesorn Wilfrid Mellers gick så långt att han menade att Bachs danssatser, må de vara för en ensam cello eller en hel passionsensemble, rentav är gudomliga. I boken Bach and the Dance of God konstaterar han att musik är dans, dans är rit och rit är religion. Ergo: musik är religion. (Mellers skrev också en bok om Beatles musik kallad Gudaskymning, Twilight of the Gods…).
Några gudomliga anspråk ligger nog inte bakom Kristine Wests och Erik Rydvalls upplägg av svensk folkmusik och tysk barock på flöjter och nyckelharpor. Och kopplingen mellan Bach och folklore är väl beprövad, bland annat av Gunnar Idenstams tramporgel med Lisa Rydbergs spelmansfiol. Flöjtisten Kristine West har redan tidigare gett ut ett uppskattat album i folkton med inslag av bland annat Vivaldi.
Nu är hon tillbaka på samma skivmärke tillsammans med nykelharpspelaren Erik Rydvall på en dansbana där egna låtar får turas om med Bachsatser. Albumet öppnas med en lyrisk låt av Torbjörn Näsbom, antagligen som hyllning till denne svenske föregångare vad gäller Bachspel på nyckelharpa. Jodå, det spelas Bach också i utriket: på key fiddle, schlüsselfidel, viola d’amore a chiavi, viéle á touches…
West och Rydvall möts i lekfulla samspel och dueller, som i titellåtens härliga sammelsurium där Bach så småningom tittar fram med sitt smittande badinerei. Lika lyckat gifter sig inte blockflöjten med harpan i den ikoniska Goldbergarian. Då leker de bättre samman i chaconnen i d-moll – överlag funkar Bachs solofiolmusik bäst som utgångspunkt.
Dessutom är det uppfriskande och spännande att ta del av parets alldeles nyskrivna folkmusik.
Camilla Lundberg
Lira Musikmagasin
https://www.lira.se/skivrecension/dancing-with-bach/
Förmodligen är Erik Rydvall svensk mästare i att vrida på nyckelharpsstämskruvar, men också i att skruva upp förväntningarna på en skiva, den där han spelar Bach på nyckelharpa. Själv eller med någon av sina 232 spelkompisar.
Det har, hur otroligt det än låter, hänt att de duetter han förgyllt tillvaron med för alla arbetslösa folkmusiker i karantän inte varit hundra procentigt samspelta, men här sitter 16/32/64-delarna som en smäck, både hos Rydvall och West.
På några stycken har de hjälp att hålla takten av eminente gitarristen och mandolinisten Oskar Reuter samt på mandola, på Rydvalls Jubileumspolska, den där Möller ni vet.
Det är emellertid inte bara Bach som tolkas utan även Torbjörn Näsbom, Sven Donat, Jonas Olsson och Rydvall själv. Ett vackert exempel på nyckelharpistens kompositioner är den tydligt folkliga Högtidsmarsch som fint bryter av barockens skalövningar. Det gör även duons egna mer moderna titellåt som är ihopsatt med Bachs kända Badinerie.
Sluttrion av låtar inleds med en chaconne på blockflöjt med komp av viola da gamba trakterad av Samuel Runsteen. Det hade egentligen inte behövts, för på skivan framstår nyckelharpan som det optimala barockinstrumentet, utmärkt både som komp och melodiinstrument och med en klang som gör sig bäst i en kyrka, i detta fall Petruskyrkan i Stocksund från anno 1962.
Angående Kristine West varvar hon mellan silvrig tvärflöjt och exempelvis altblockflöjt med e-fot och kör över alla blockflöjtslärare som någonsin tagit plats bakom en kateder. Dancing with Bach heter skivan, och visst känns polskan i musiken, det hade nog den gode Johann Sebastian tyckt också. Dansant, modernt men med djupa rötter i musikhistorien, och har musiken levt i fyrahundra år så har West och Rydvall gjort allt för att den ska leva vidare i lika många år till.
Och ni som liksom jag lite skeptiskt undrade huruvida musikerna lagt in lite känsla i sitt ekvilibristiska spel kan lämpligen lyssna på Innerligheten. I coronavirusets tidevarv är det inte lätt för denna duo att lansera skivan live, men när de gör det förtjänar de att börja i Thomaskyrkan i Leipzig, en av de kyrkor Bach arbetade i.
Bengt Edqvist
Recensioner av J.S. Bach – Flute Sonatas
Klassik Heute (www.klassik-heute.de)
”Johann Sebastian Bachs Sonaten für Flöte und Basso continuo bzw. für Flöte und obligates Cembalo zählen zu den Juwelen des hochbarocken Repertoires, an denen sich jeder seriöse Flötist zu messen lassen hat. Aufgrund der außerordentlichen musikalischen Qualität dieser Stücke verwundert es nicht, dass sich ihrer gern auch andere (Flöten-)Instrumente bedienen. So gehören Bachs Sonaten inzwischen fast wie selbstverständlich auch zum Standardrepertoire der Blockflötisten (hier meist in der Originaltonart auf einer Voice-Flöte bzw. in Transposition auf einer Altblockflöte gespielt).
Die schwedische Blockflötistin Kristine West, deren fulminantes Debütalbum ich vor Kurzem an gleicher Stelle besprochen habe, legt kaum ein Jahr später eine Auswahl der Bach-Sonaten nach. Ich gestehe freimütig, dass ich zunächst ein wenig mit den Augen rollte: Schon wieder Bach – und dazu auch noch auf der Blockflöte. Warum um alles in der Welt?!
Aber Kristine West, Marcus Mohlin und Stina Petersson haben mich am Ende nicht nur vollends überzeugt, mehr noch – sie haben mich begeistert! Kristines herausragende technische und musikalische Qualitäten, die bereits bei der Debüt-CD so sehr für sich eingenommen hatten, treten in ihrem Bach-Programm vielleicht noch deutlicher hervor: souveräne Beherrschung des Instruments, Klarheit des musikalischen Gedankens, makellose Schönheit des Tons. Dort, wo Kristine eigene Ornamente einbringt, sind sie stets geschmackvoll dem Affekt gemäß. Wunderbar auch ihr im Rahmen des Pulses agogisch freier Umgang mit der Zeit.
Marcus Mohlin und Stina Petersson begleiten durchweg ebenso leidenschaftlich und einfühlsam wie kompetent – als gleichwertige musikalische Partner.
Es fällt schwer, hier eine Sonate herauszugreifen: Von Anfang bis Ende zählt diese Aufnahme zu den überzeugendsten (und klangschönsten!) Einspielungen der Bach-Sonaten auf der Blockflöte. Für mich klar die neue Referenzaufnahme, an der nur schwer vorbeizukommen sein wird. Wir werden von dieser großartigen Künstlerin in Zukunft sicher noch viel hören!”
Markus Zahnhausen [04.07.2017]
Hi-Fi & Musik September 2017
Musikrevyn i Sveriges Radio P2, 14 maj 2017:
4/5 radioapparater.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2471
Utdrag ur programmet:
”Kristine West spelade Bach’s C-dursonat redan på sin debut-CD som släpptes förra året, och som fick ett mycket gott betyg i det här programmet. På debutskivan lät West Bach få sällskap av musik av Vivaldi och van Eyck, och därtill lade hon till några fräscha inslag av minimalism och folkmusik. Men den här gången så är det Bach allena som gäller för Kristine West och medmusikanter.”
”West skriver i texthäftet själv och berättar om ensemblens ambition, att spela musiken så att tolkningarna fullt ut ska reflektera det skede av livet som ensemblen befinner sig i just nu. Det här är alltså inte någon form av slutgiltig tolkning av dessa stycken – interpretation förändras ständigt.”
”Jag tycker hon spelar väldigt fint, måste jag säga. Jag sympatiserar väldigt mycket med det som står i texten, att det är musik som man kommer tillbaka till senare i livet. Att gå tillbaka och ändra saker jag gjorde för tio år sedan vore orättvist mot mig själv, så jag sympatiserar väldigt mycket med det hon skrev – att man inte ska ta tolkningen för allvarligt, helt enkelt”
”..vi har en tendens att försöka göra saker färdigt, för evigheten på något sätt..”
”Det finns ett sammusicerande som står i centrum. En slutgiltig tolkning kan ju ofta bygga på att en person är dominerande i en grupp – här kanske det skulle vara den tydliga solisten som sätter sin tolkning och så följer de andra musikerna med. Det här är ett sorts credo som handlar om sammusicerandet – att låta det bli vad som händer nu när vi gör det här tillsammans. Det tycker jag att de (musikerna) förmedlar, det är inte bara ord utan jag kan uppleva detta när de spelar tillsammans. … Detta är ett autentiskt förhållningssätt – låt det som händer hända”
”Den (debutskivan) slog knockout på mig, alldeles överraskande, så jag var med och satte 5 radioapparater på den då, och jag beundrar de här tre musikerna och har väldigt stor respekt för dem – särskilt då Kristine West själv som är en sådan musiker som jag blir helt lugn när jag andas med musiken. Det är inte alla musiker som får mig att göra det, och i synnerhet inte blåsare där man ibland kan sitta lite nervös och undra ”när ska de hinna andas nu då, i Bach’s alla sextondelsfigurationer” . Men jämfört med en sådan blandad öppningsskiva så höjer man insatserna rejält när man då ger sig på den här stapelvaran i repertoaren, även om jag för egen del inte tror ett skvatt på att det är Johann Sebastians egna kompositioner, förutom de två sista – A-dur och h-mollsonaten här. Det andas mycket mer av hans söner – möjligtvis har pappa varit med och hjälpt till att fixa till kontrapunkten här och där. Men det spelar kanske inte så jättestor roll.”
….
” Någonting extra tycker jag att de gör … i den allra finaste sonaten, h-mollsonaten som ju är verkligen äkta Bach, där det som på en traversflöjt eller på en modern tvärflöjt ibland kan bli lite allmänt sådär fluffigt, framstår här som lite kaxigare och det blir en lite bestämdare karaktär..”
UK Recorder Magazine – Recension av Chris Orton
Recensioner av ”Recorder”
Ur ‘Klassik Heute’
http://www.klassik-heute.com/4daction/www_medien_einzeln?id=22227
Die skandinavische Blockflötenszene ist jung, dynamisch und spielt mittlerweile weltweit in der höchsten Liga. Mit ihrem Debütalbum präsentiert sich die sympathische Schwedin Kristine West aus dem Stand heraus als eine der interessantesten und beeindruckendsten Persönlichkeiten der jüngeren Generation.
Ihr Spiel fesselt durch technische Brillanz ebenso wie durch eine erfreulich natürliche Souveränität in der musikalischen Gestaltung und Präsentation. Keine Schnörkel, kein Ego-Trip – einfach nur richtig gutes Musizieren. Ein wunderbarer Kontrapunkt inmitten einer Alte-Musik-Szene, die immer mehr auf ein olympisches „schneller – höher – weiter“ zu setzen scheint. Für ihren CD-Erstling hat Kristine West sich ein stimmungsvolles und seiner Bandbreite vielfältiges Programm ausgesucht, das in jeder Hinsicht überzeugt.
Bereits das Eröffnungsstück trägt eine ganz persönliche Note: Eine Schäferweise aus der schwedischen Volksmusik, in der sich die Weite des Landes und auch ein wenig die Einsamkeit langer Sommernächte ahnen lässt. Noch zwei weitere Male greift Kristine auf Stücke aus der Folklore zurück, sowie mit Francesco Barsantis „Collection of Old Scots Tunes“ auf die herrliche barocke Version alter schottischer Weisen. Hier wechselt dann ihr Cembalist, der fabelhafte Marcus Mohlin, sogar zur Geige. Es ist ein pures Vergnügen, den beiden dabei zu lauschen. Es lohnt sich, einmal auf YouTube danach Ausschau zu halten. Dort haben die beiden einen Konzertmitschnitt dieser zu Herzen gehenden, zutiefst berührenden Musik eingestellt.
Ein Klassiker des Blockflötenrepertoires, Antonio Vivaldis c-Moll-Konzert, darf in einem Debütprogramm fast nicht fehlen. Musikalisch ist es ohne Zweifel das anspruchsvollste (und meines Erachtens auch schönste) der originalen Blockflötenkonzerte des venezianischen Meisters, und Kristine Wests Einspielung gehört mit zu den besten, die gegenwärtig auf dem Markt erhältlich sind. Besonders gelungen ist hier die natürliche Balance zwischen Soloinstrument und den Streichern. Die teils wahnwitzig virtuosen Passagen des ersten und dritten Satzes artikuliert Kristine West nicht (wie in den meisten Aufnahmen zu hören) in einem auf äußeren Glanz getrimmten Staccato, sondern teils gebunden, so wie es auch ein Streicher getan hätte (und Vivaldi war schließlich Geiger!). Ihr gelingt dadurch eine in dieser Form selten zu hörende flächige Wirkung der Solopassagen.
Mit einem weiteren viel gespielten Stück des Barockrepertoires, Johann Sebastian Bachs Solopartita für Flöte BWV 1013, bin ich nicht ganz so glücklich. Kristine West spielt das Werk in seiner originalen Tonart a-Moll auf einer Voice-Flöte (deren tiefster Ton mit dem der Traversflöte, für die das Werk ursprünglich geschrieben ist, übereinstimmt). Klanglich rund und voll, erscheint mir ihre Lesart jedoch zu sehr melodisch gedacht, obschon Bachs Schreibart wie auch in seinen anderen Solowerken, deutlich harmonisch fundiert ist, d.h. die Musik verweist mit ihren häufigen Dreiklangsbrechungen und großen Sprüngen auf sog. „verdeckte Zweistimmigkeit“, also eine klar vor allem harmonisch gedachte Struktur. Des weiteren meidet Kristine West einige Spitzentöne der Originalfassung und manche Atemzeichen überzeugen musikalisch nicht gänzlich. Die Sarabande gelingt ihr klangschön und in ruhigem Fluss. Die beschließende Bourrée hätte als Tanzsatz einen etwas stabileren Puls erfordert.
Der Fluyten Lust-hof des blinden niederländischen Carilloneurs und Blockflötisten Jacob van Eyck zählt zu den umfangreichsten Solowerken des Repertoires. Kristine Wests Version des „Psalm 9“ atmet hier selbst in den bewegtesten Passagen noch eine große Ruhe und Weite.
Noch einmal erklingt Bach (diesmal allerdings unter eher zweifelhafter Urheberschaft) mit der C-Dur-Sonate auf der Sopranblockflöte. Klanglich für die Sopranflöte zwar erstaunlich rund, hätte mir hier eine transponierte Version evtl. für eine Altblockflöte besser gefallen.
Mit der Music of the Winds des 1945 geborenen japanischen Komponisten Somei Satoh ist schließlich auch die musikalische Gegenwart vertreten. Und auch hier stellt Kristine West ihre Meisterschaft unter Beweis. In gewisser Weise korresponiert dieses Werk mit der die CD eröffnenden schwedischen Volksweise, ein wunderbarer Ruhepol, in der Kristine mit schönen dynamischen Schattierungen und einer breiten Klangfarbenpalette zu überzeugen weiß. Zum „irdischen“ Abschluß ihres Programms hat sie ein Schlaflied für einen Kolibri ausgesucht, eine äußerst virtuose und brillante „Tour de force“ für das Instrument, eine Art moderner „Hummelflug“ für die Blockflöte.
Allen Freunden des Instruments sei dieses herrliche Debüt-Album wärmstens empfohlen. Kristine West – und das scheint mir sicher – wird noch viel von sich hören lassen. Schon jetzt zählt sie zu den herausragenden Talenten der gegenwärtigen Blockflötenszene.
Markus Zahnhausen
Sveriges Radio P2
”Veckans andra toppnotering”, 4 radioapparater i CD-revyn i P2 8 maj 2016:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2471&artikel=6425505
Hela programmet kan höras här:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/718408?programid=2471
Uttalanden ur programmet:
”Styckena avlöser varandra i ett varierat flöde. Folkmusik blandas med Bach, van Eyck och Vivaldi samt nyare tongångar. Den röda tråden på albumet är Kristine West själv, och hennes många blockflöjter.”
”Man får konstatera att det finns fler blockflöjtister i Sverige än Dan Laurin.”
”Vad jag tycker mig höra hos Kristine West är att det finns en omsorg om att föra med sig en tradition från äldre generationers blockflöjtister … där inget notvärde eller fras är för liten för att ägna den oerhört stor omsorg. Något som lätt skulle kunna bli lite pedantiskt om det inte vore för kombinationen med långa, sångbara bågar i musiken. En kombination hon tar vara på – alldeles oerhört förnämligt.”
”Skivan är glädjande överraskande och hon spelar på hela 8 olika pipor i olika konstellationer. Det finns lite folkligt och lite nyskrivet, bland annat finns det ett väldigt suggestivt stycke av en för mig okänd person som heter Somei Satoh; ‘Music of the Winds’ som jag fäste mig speciellt vid.”
”Kristine West är en mångsidig musiker. Hon är född i Hälsingland, tycks ha ett stort hjärta i folkmusiken vilket också märks på skivan.”
”…jag har lagt märke till närheten till folkmusiken – det musikantiska. Det ligger väl nära med ett sådant instrument som har släktskap med olika typer av pipor … Det (instrumentet) ger intonationsmöjligheter – och hon tar verkligen vara på det.”
”Hon är en förnämlig blockflöjtst. De musiker hon har med sig är sådana som hon arbetar med, ett gäng musikantkamrater som har samlats – den andan kan man känna. Det är samspelt, det är lustfyllt, det är vilja att göra musik. Det är något som verkligen går igenom i dehär styckena.”
”En debutskiva från någon som verkligen kan komma väldigt långt.”
”Fint urval, väldigt fint musicerande.”
”Konstigt nog så fungerar dethär splittrade programmet som helhet. Jag glömmer bort att det är en massa blockflöjter jag lyssnar på, jag glömmer bort att det är Kristine West jag lyssnar på. Hon för mig med väldigt trygg och säker hand rakt in i musikens centrum. Här är det 5 radioapparater och bara ett stort grattis till alla inblandade”
Ur klassisk förmiddag 16 maj i P2:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2480&artikel=6433671
”…luften får en annan form, mjukare, mer böjbar.
Kristine West är en prisbelönt, ung blockflöjtist med rötter i folkmusiken – som hyllas för sin ton.
Vi ska låta henne fylla en stund av denna förmiddag med sitt vackra spel, i Johann Sebastian Bach’s soloflöjtsvit i a moll.
Det behövs egentligen inte mer än en ensam flöjt. … Soloflöjtsonaten i a moll dröjer sig kvar i klangen. Eftertänksamt, men har samtidigt en tydlig riktning. Går vidare, vill framåt. Eftertanke och framåtsträvan.”
Hifi & Musik – maj 2016
5 av 5 stjärnor, + för bättre ljud än normalt
”Kristine West har nedkommit med en cd fylld med tio verk där blockflöjten står i centrum. En del är för ensam blockflöjt, andra är tillsammans med stråkmusiker – vilket skänker denna välklingande skiva nödvändig variation, liksom det faktum att barockmusik här får samsas med nyskrivna stycken, samt att klassiska tonsättare jämförs med folkmusik.
Blandningen är suverän och visar att all musik av hög konstnärlig resning går bra ihop – från Jacob van Eyck till Markus Zahnhausens (född 1965) och själv blockflöjtsspelare) Vaggvisa för en kolibri. En herdelåt från Mockfjärd och Pekkos Pers Brudmarsch representerar folkmusiken, liksom Francesco Barsantis (1690-1775) arrangemang av tre skotska folklåtar. Bach och Vivaldi kompletterar bilden.
Kristine West spelar dessa verk på åtta olika flöjter, var och en med sin speciella karaktär.”
Uppsala Nya Tidning
http://www.unt.se/kultur-noje/skivor/kristine-west-kan-sin-flojt-4202769.aspx
”Albumrecension: Björn G Stenberg njuter fullt ut av ett bångstyrigt instrument.
Med ett fortfarande tydligt minne av tragglande med blockflöjten i en svunnen barndom blir jag alltid lika imponerad när jag lyssnar till de riktiga virtuoserna, som Kristine West. Låt vara att hon har en hel arsenal av flöjter på nya albumet ”Recorder”, från Älvborgapipa över en Van Eyck till en Rottenburgh. Inte för att jag hör skillnaden, men musiken är fantastiskt fint framförd med en bra ensemble i ryggen. Blandningen av folklåtar som ”Pekkos Pers brudmarsch” tillsammans med J S Bachs sonater och partitor samt ”Toccata” av Marcus Zahnhausen bildar en fin helhet.”
Skivtips i Svenska Dagbladet
http://www.svd.se/sofia-lilly-jonsson-tipsar-om-musik#sida-2
”Kristine Wests debut kan locka fler än de vanliga hardcorefansen av blockflöjt, inte minst för den fräcka lanseringen.”
Artikel i tidningen Hela Hälsingland, 17 maj 2016: